Det hela kokade över efter regeringens lagrådsremiss den 23 oktober. I ett förslag som knappt hann landa på justitieminister Gunnar Strömmers skrivbord, föreslogs ändringar i Tryckfrihetsförordningen (TF) som skulle tvinga domstolar att pseudonymisera personuppgifter i alla domar från dag ett. Inga fler namn, adresser eller personnummer i offentliga register – allt i syfte att anpassa Sverige till EU-domstolens färska dom i Lexbase-målet den 10 oktober.
Domstolen slog fast att okritisk publicering av domar med känsliga uppgifter strider mot GDPR. Lexbase, den ökända domstolsdaten, fick ett bakslag som skakade branschen. Men det var remissen som blev droppen. Dagens Nyheter rapporterade om det samma dag, och nästa morgon exploderade X. Anna Vikströms tråd fångade frustrationen perfekt: ”Vi har kämpat i åratal, men nu ger regeringen upp. Offentlighetsprincipen dör en tyst död.”
Remissen bygger på SOU 2024:75, men accelererades av EU-domstolen. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) hade redan i september 2025 uppdaterat sin vägledning: ”Offentlighetsprincipen trumfar inte automatiskt GDPR.” Myndigheter har sedan dess nekat utlämnande i JO-fall, som det som rapporterades i höst.
Den juridiska dansen på slak lina
Konflikten är ingen nyhet, men aldrig så skarp som nu. Tryckfrihetsförordningen, antagen 1766 som världens första yttrandefrihetsgrundlag, vilar på offentlighetsprincipen: Allmänna handlingar är offentliga om inte annat anges. Det är demokratins hörnsten, det som gjort Sverige unikt öppet i 259 år.
GDPR från 2018 sätter stopp för det. Förordningen kräver minimering av personuppgifter och samtycke, med böter upp till fyra procent av omsättningen för brott. EU-domstolens praxis har hårdnat: I Österreichische Post-målet 2020 slog man fast att även offentliga uppgifter kan skyddas om de orsakar skada. Senaste spiken i kistan kom i Lexbase-domen: Domar är inte längre automatiskt journalistiskt skyddade under artikel 85 GDPR.
Regeringens förslag är en kompromiss – pseudonymisering istället för total hemlighållande. Men kritiker ser det som ett svek. ”Det är som att dansa tango med en partner som ständigt trampar på tårna”, säger juridikprofessor Dan Hellerstein. IMY:s chef Lena Moore underströk i en vägledning från september: EU-rätten har företräde.
Danmark har redan infört pseudonymisering i domar sedan 2024, utan att demokratin rasat. Men i Sverige känns det som ett övergrepp på suveränitet.
Rösterna som delar nationen
På X förvandlades debatten till en folkstorm. Journalisten Per Gudmundson (@gudmundson_per) med 20 000 följare rasade: ”Det här är värre än Lexbase. Regeringen offrar granskande journalistik för att slippa bråka med EU.” Över 400 likes på två timmar.
På andra sidan varnar dataskyddsexperten Maria Hemström (@EUDataExpert): ”Utan GDPR hade vi haft ett nytt Miljödata-fiasko varje vecka.” Hon syftar på ransomware-attacken som läckte 1,5 miljoner personers data i somras.
Pressfrihetsprofilen Johan Carlström (@PressfrihetNu) startade en petition på Change.org den 25 oktober: ”Rädda offentlighetsprincipen – folkomröstning nu!” Per den 5 november har den passerat 12 000 underskrifter. Justitiedepartementet lovade svar i december, efter lagrådsprövning.
Juridikprofessorerna landar i mitten. ”Pseudonymisering är vägen framåt, som i Danmark”, twittrar @JuridikProf. Men risken för kaos är uppenbar: Tingsrätter har redan slutat publicera domar fullt ut.
De dolda konsekvenserna för vardagen
Det här handlar inte bara om domar. Det speglar en djupare spricka mellan EU:s harmoniseringsdrömmar och svensk exceptionalism. För journalister betyder det mörklagda korruption, som i fallet med kommunala mutor som blockerades av GDPR i år.
För vanliga svenskar är priset högre. Offentliga uppgifter göder stalking och datamarknader. Enligt Brottsförebyggande rådet har 12 procent av kvinnor utsatts för digital förföljelse, ofta med adresser från register. I en färsk rapport visar det sig att 70 procent av stalkers börjar med offentliga data.
Samtidigt säljs din information på den osynliga datamarknaden för ynka ören. Här kan du läsa mer. Tjänster som HemligAdress erbjuder ett enkelt skydd: Dölj din adress på offentliga söksidor och sökmotorer utan att påverka samhällets transparens.
Mot en hybrid framtid?
Petitionens momentum växer. Över 12 000 namn på tio dagar tyder på att regeringen tvingas lyssna. Lagrådet granskar remissen nu, och svar väntas i december. Dansk modell – pseudonymiserade domar med undantag för journalistik – pekas ut som lösning.
EU-kommissionen signalerar också eftergifter i sin GDPR-översyn från maj 2025. Kanske blir det en win-win: Starkare skydd mot missbruk, utan att offra kärnan i vår öppenhet.
Men en sak är säker: Den här kollisionen har vaknat en sovande jätte. Svenskarna bryr sig om sin demokrati – och sin integritet.
Stanna upp en stund. Nästa gång du begär en handling från en myndighet, eller råkar ut för en dataläcka, påminn dig det här: Vår öppenhet är en lyx vi inte längre kan ta för given. Men den är värd att kämpa för. Genom att stödja petitionen, kräva balanserade lagar och skydda din egen data – som med verktyg för att dölja adressuppgifter – tar vi gemensamt ansvar. Det är så vi vinner den här striden, inte med raseri på X, utan med klokedom i salongen.